Hush Tarot

Hush Tarot är en lek jag tog in av en specifik anledning: hantverket. Jeremy Hush har tecknat samtliga 78 kort för hand, i huvudsak med kulspetspenna, och skuggat dem med sina egna fingeravtryck. Pigmentet kommer från funna föremål – det vill säga vad han råkat ha till hands snarare än en standardiserad färgpalett. Det är så långt från en digital produktionskedja man kan komma, och det är just sådana konstnärer – de som illustrerar analogt och tar genuin stolthet i hantverket – som jag dras till.

Hantverket bakom Hush Tarot: kulspetspenna, fingeravtryck och förfall

Det är värt att stanna vid tekniken, för den är ovanlig nog att förtjäna det. Kulspetspennan ger en tät, nästan tvångsmässig linjeföring – tusentals små streck som bygger upp form och volym, en metod som ligger närmare 1800-talets gravyrtradition än modern illustration. Skuggningen lägger Hush till med fingertopparna direkt mot pappret, vilket ger ytorna en åldrad, sotig kvalitet som inga digitala penslar riktigt återskapar. Resultatet är bilder som ser ut att ha legat i en byrålåda i hundra år.

Temat genom hela leken är naturens kretslopp i sina mindre tilltalande faser: liv och förfall, blomning och ruttnande. Djur och människor smälter samman – djuren agerar vägvisare och leder gestalterna genom landskapen, och även de minsta varelserna, som korpar och harar, bär symbolisk vikt. En recensent beskrev känslan som att bli liten igen, mindre än man någonsin varit, omgiven av myllret under en murken stock. Det fångar tonen väl: storslaget och obehagligt på samma gång.

Jeremy Hush: Rackham, Dulac och punkscenens arv

Stilen placeras oftast i sällskap med Arthur Rackham och Edmund Dulac – sekelskiftets stora sagoboksillustratörer, vars mörka, snåriga bildvärldar Hush tydligt ärvt. Men ursprunget är råare än så. Hush började sin bana i den amerikanska punk- och metalscenen, där han designade skivomslag och flygblad, bokade band och turnerade. Idag är han baserad i Philadelphia, där han verkar som designer, målare och möbelsnickare specialiserad på Gilded Age-tekniker, och där han är curator och renoveringsansvarig på Convent Gallery. Den blandningen – viktoriansk botanik filtrerad genom undergroundens DIY-estetik – är vad som gör leken till sin egen snarare än en pastisch.

Rider-Waite i botten – men inte hela vägen

Strukturellt vilar leken på Rider-Waite-Smith. Korttitlar och ordning i Stora arkanan följer Waites standard, Lilla arkanan är indelad i stavar, bägare, svärd och pentagram, och hovkorten är de klassiska page, riddare, drottning och kung. Men bortom strukturen lämnar Hush mycket av den välkända RWS-symboliken bakom sig till förmån för sin egen bildvärld, befolkad av vargar, korpar och harar i återkommande nyckelroller.

Här finns en sak värd att vara ärlig om: bildverket är inte jämnt över hela leken. Vissa kort är tätt packade med detaljer och dolda symboler, medan andra är nästan avskalade. Det kan upplevas som spretigt om du förväntar dig samma konsekventa berättande scener som i RWS. För en intuitiv läsare är det däremot sällan ett problem – de rika korten ger mycket att läsa av, och de avskalade lämnar plats för egen association. En genomgående tråd är lyckans hjul: naturen som ständigt växer och avtar, likt månens faser.

Kort, ask och guidebok

Korten är kantlösa och en aning bredare än en typisk standardlek, utan att bli otympliga i handen. Kartongen är lätt men stadig, och ytan har en mjuk, halvmatt finish, vilket dels gör korten lätta att blanda utan att klibba, dels stämmer estetiskt med det dova bildspråket – ingen glansig reflektion som bryter stämningen. Baksidan är sepiatonad och vändbar: en stiliserad ram med lekens namn och två spegelvända medaljonger inramade av art nouveau-slingor. Asken är en solid kartongask med avtagbart lock.

Den medföljande guideboken (68 sidor, på engelska) är kort men förvånansvärt funktionell. Den ger uppåt- och omvändtolkningar för varje kort plus ett stycke som förklarar bildens specifika symbolik – vilket är just det stöd du behöver i en lek där motiven avviker från det förväntade. Här finns också en fyrkortsläggning, The Self Binding Influence. Det är såklart en betydligt tunnare bok jämfört med ett referensverk som Holistic Tarot, men den gör sitt jobb. Den invändning flera användare lyfter är att korten inte återges i boken, vilket hade gjort dem snabbare att slå upp.

Vem passar Hush Tarot för?

Hush Tarot är en utmärkt tarotlek för dig som:

• Älskar analoga, handtecknade lekar och uppskattar synligt hantverk framför digital perfektion
• Är en erfaren läsare som vill utmana sin intuition på en lek som avviker från RWS-mallen
• Dras till viktoriansk, gotisk och mörkt sagolik estetik (Rackham, Dulac)
• Gillar djur- och naturtematik i en mörkare ton än t.ex. Wild Unknown

Det här är däremot ingen optimal första lek. Är du nybörjare och vill lära dig grundsymboliken gör du klokare i att börja med en klassisk Rider-Waite och återvända till Hush när du har grunderna i ryggraden. Tycker du om djurtemat men vill ha något ljusare, kika på The Wild Unknown Tarot eller Animal Totem Tarot. Söker du fler mörka lekar i samma anda finns Dark Wood Tarot och Deviant Moon Tarot.